"Dock kan man fundera över om det verkligen handlar om kunskapsproduktion så länge det överordnade intresset är att komma fram till det rätta svaret eller den rätta förståelsen."
Sidan 213.
Att be en elev om att reflektera och skriva en uppsatts om ett ett ämne, klarar en lärare då se "deras" sanning i uppsatsen eller vill de ha deras sanning?
Utifrån forskningsperspektiv är sanningen sällan färdig, utan ständigt utvecklande.
Kan lärare vara så öppna, så dem vågar lära utav en elev?
Är övertygad om att skolan skulle vara mer effektiv om eleverna verkligen kände sig hörda och viktiga om dem får lova att tänja lite på gränserna. Få filma en redovisning, spela teater eller skriva på ett språk som kanske inte alltid anses rätt.
Boken "ett öga rött" blev på många sätt erkänd för att vara skriven på ett annorlunda sätt.
måndag 27 september 2010
Lärare av i morgon. Del 3.
"I en debattartikel för några år sedan hävdades att skolan är upplagd på samma sätt som om vi skulle ställa upp alla framför en ribba på 140 cm och få dem att hoppa."
Sidan 205.
Borde vi kräva att alla ska klara detta eller borde vi sänka ribban för dem som inte hinner med eller förstår?
En del av mig tycker att alla borde få kunskap och utbildning som är viktig för dem i livet, oavsett om det kanske tar lite längre tid för vissa.
Sen vet jag av erfarenhet att det är nästan omöjligt att ha intresse för alla ämnen eller ens klara dem.
Så vad ska vi som lärare förvänta oss av eleverna?
Borde en egen kursplan ordnas för varje individ? Kommer inte dem som har lite lättare för sig, tycka att det blir orättvist om dem får jobba både hårdare och mer?
Tycker det är bra om allt innehåll i ämnena ses över, så det vi ska lära ut, faktiskt har ett reellt värde och kan användas i deras liv.
Det är lättare att bli motiverad till att förstå och lära sig om man vet vad det är till för.
De elever som bär med sig en "ryggsäck" till skolan, fylld med ilska och sorg, vad kan vi förvänta oss där?
Borde inte elevens känslor bli sedda i första hand och hjälpa till en tryggare tillvaro? Vad underbart det vore om varje skola hade friskvård och engagerade kuratorer även i klassrummet.
Kanske borde frågan lyftas fram för hela klasser emellanåt, så att det inte blir så tabubelagt att vara nedstämd eller ens våga berätta för någon vad man går igenom.
En slags kamratskaps lektion eller bara få veta att man inte är ensam som elev, med att ha bekymmer och få veta vart man ska gå, utan att behöva fråga om det.
Sidan 205.
Borde vi kräva att alla ska klara detta eller borde vi sänka ribban för dem som inte hinner med eller förstår?
En del av mig tycker att alla borde få kunskap och utbildning som är viktig för dem i livet, oavsett om det kanske tar lite längre tid för vissa.
Sen vet jag av erfarenhet att det är nästan omöjligt att ha intresse för alla ämnen eller ens klara dem.
Så vad ska vi som lärare förvänta oss av eleverna?
Borde en egen kursplan ordnas för varje individ? Kommer inte dem som har lite lättare för sig, tycka att det blir orättvist om dem får jobba både hårdare och mer?
Tycker det är bra om allt innehåll i ämnena ses över, så det vi ska lära ut, faktiskt har ett reellt värde och kan användas i deras liv.
Det är lättare att bli motiverad till att förstå och lära sig om man vet vad det är till för.
De elever som bär med sig en "ryggsäck" till skolan, fylld med ilska och sorg, vad kan vi förvänta oss där?
Borde inte elevens känslor bli sedda i första hand och hjälpa till en tryggare tillvaro? Vad underbart det vore om varje skola hade friskvård och engagerade kuratorer även i klassrummet.
Kanske borde frågan lyftas fram för hela klasser emellanåt, så att det inte blir så tabubelagt att vara nedstämd eller ens våga berätta för någon vad man går igenom.
En slags kamratskaps lektion eller bara få veta att man inte är ensam som elev, med att ha bekymmer och få veta vart man ska gå, utan att behöva fråga om det.
torsdag 16 september 2010
Lärare av i morgon del 2 inlägg 2.
Vad lärare säger och vad lärare gör!
sid 149
Instinktivt tänker jag direkt på min mamma.
På många sätt blir en lärare till en förälder.
Vi blir uppfostrade eller upptäckta av förskolelärare och sen vidare upp i åldrarna.
Kapitlet handlade mer om hur lärare lär ut samma kunskap, fast på olika sätt.
Funderade ett slag på om det verkligen finns ETT ultimat sätt att lära ut bråk. Och min slutgiltiga svar den kvällen blev - att det finns perfekta stunder, när elever och lärare samspelar på samma plan och båda är villiga att nyfiket nosa på ämnet framför dem.
Men Kanske fungerar inte samma taktik på nästa klass eller samma klass, dagen efter.
Fånga dagen, ha många knep och trix i fickan. Tror att alla sätt att lära ut, fungerar i olika sammanhang. Hemligheten är nog bara att man själv har "olika" utlärningsknep i bakfickan.
Diskuterade "nödlösningar", för situationen när en elev "trotsar" och beter sig opassande som tex skriker, slåss, kastar saker etc.
Det omedelbara svaret från min vän var - ta eleven i armen och skicka ut dom, så gjorde mina lärare iaf.
Är det en bra "nödlösning" ? Kan vi finna på en bättre?
Kan eleven som desperat söker uppmärksamhet, få komma fram till mig som lärare?
Få vara i centrum, känna sig delaktig och bli lite ställd? Även vara en tillgång för mig som lärare, kanske har den eleven förmågan att trollbinda dom andra eleverna och få dom att vilja jobba mer aktivt?
Vi blir ofta som våra föräldrar, även om vi lika ofta förenkar det.
Men blir vi som våra gamla lärare? Vilka egenskaper och tydliga märken har dom satt på oss?
sid 149
Instinktivt tänker jag direkt på min mamma.
På många sätt blir en lärare till en förälder.
Vi blir uppfostrade eller upptäckta av förskolelärare och sen vidare upp i åldrarna.
Kapitlet handlade mer om hur lärare lär ut samma kunskap, fast på olika sätt.
Funderade ett slag på om det verkligen finns ETT ultimat sätt att lära ut bråk. Och min slutgiltiga svar den kvällen blev - att det finns perfekta stunder, när elever och lärare samspelar på samma plan och båda är villiga att nyfiket nosa på ämnet framför dem.
Men Kanske fungerar inte samma taktik på nästa klass eller samma klass, dagen efter.
Fånga dagen, ha många knep och trix i fickan. Tror att alla sätt att lära ut, fungerar i olika sammanhang. Hemligheten är nog bara att man själv har "olika" utlärningsknep i bakfickan.
Diskuterade "nödlösningar", för situationen när en elev "trotsar" och beter sig opassande som tex skriker, slåss, kastar saker etc.
Det omedelbara svaret från min vän var - ta eleven i armen och skicka ut dom, så gjorde mina lärare iaf.
Är det en bra "nödlösning" ? Kan vi finna på en bättre?
Kan eleven som desperat söker uppmärksamhet, få komma fram till mig som lärare?
Få vara i centrum, känna sig delaktig och bli lite ställd? Även vara en tillgång för mig som lärare, kanske har den eleven förmågan att trollbinda dom andra eleverna och få dom att vilja jobba mer aktivt?
Vi blir ofta som våra föräldrar, även om vi lika ofta förenkar det.
Men blir vi som våra gamla lärare? Vilka egenskaper och tydliga märken har dom satt på oss?
onsdag 15 september 2010
Lärare av i morgon. Del 2
Vad bör eleverna lära?
frågade Jonsson på sidan 126.
När jag nu läst igenom del 2, känns den frågan ännu viktigare.
Att varje elev är en individ, det är ett faktum,samt att vi inte har samma utgångslägen för inlärning.
Vi lär oss olika fort och kan även ta till oss information på olika sätt.
I dagens situation, när lärare blir bedömda och utvärderade, liknar jag det till att - stå på en våg och jonglerar.
Våga hålla fast vid det lärosätt som oftast fungerar eller pröva vägar.
Men den absolut tyngsta grundstenen är fortfarande - Vad bör eleverna lära sig och varför?
Tycker jag att dom bör kunna våran och omvärldens historia - ja, det gör jag.
Dock känner jag inte att proven ska väga på exakta årtal, men känna till om den "historiska" händelsen skedde på 50-talet el 60-talet, känns mer relevant.
Att mattematik är viktig för att kunna bli ekonomisk i framtiden, förstå pengars värde och slå sig fram i en materialistisk värld.
Svenska är roten till vårat sätt att uttrycka oss, skriva och göra våran röst hörd.
Engelskan är viktig för att kunna ta del av omvärldens kunskap, värderingar och traditioner.
Det var bara några av flera viktiga ämnen jag tog upp.
Jo, jag anser att det är viktigt att få en allomfattande utbildning, så våra barn kan bli självständiga.
Men idealisten i mig önskar att varje elev hade sin egna speciella kursplan. Lite av det som stimulerar deras själ och hjärta, samt det allmänna ämnena, som hjälper dom att ta plats i vårat samhälle.
frågade Jonsson på sidan 126.
När jag nu läst igenom del 2, känns den frågan ännu viktigare.
Att varje elev är en individ, det är ett faktum,samt att vi inte har samma utgångslägen för inlärning.
Vi lär oss olika fort och kan även ta till oss information på olika sätt.
I dagens situation, när lärare blir bedömda och utvärderade, liknar jag det till att - stå på en våg och jonglerar.
Våga hålla fast vid det lärosätt som oftast fungerar eller pröva vägar.
Men den absolut tyngsta grundstenen är fortfarande - Vad bör eleverna lära sig och varför?
Tycker jag att dom bör kunna våran och omvärldens historia - ja, det gör jag.
Dock känner jag inte att proven ska väga på exakta årtal, men känna till om den "historiska" händelsen skedde på 50-talet el 60-talet, känns mer relevant.
Att mattematik är viktig för att kunna bli ekonomisk i framtiden, förstå pengars värde och slå sig fram i en materialistisk värld.
Svenska är roten till vårat sätt att uttrycka oss, skriva och göra våran röst hörd.
Engelskan är viktig för att kunna ta del av omvärldens kunskap, värderingar och traditioner.
Det var bara några av flera viktiga ämnen jag tog upp.
Jo, jag anser att det är viktigt att få en allomfattande utbildning, så våra barn kan bli självständiga.
Men idealisten i mig önskar att varje elev hade sin egna speciella kursplan. Lite av det som stimulerar deras själ och hjärta, samt det allmänna ämnena, som hjälper dom att ta plats i vårat samhälle.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)