Lärare av i morgon del 2 inlägg 2.

Vad lärare säger och vad lärare gör!
sid 149

Instinktivt tänker jag direkt på min mamma.
På många sätt blir en lärare till en förälder.
Vi blir uppfostrade eller upptäckta av förskolelärare och sen vidare upp i åldrarna.
     Kapitlet handlade mer om hur lärare lär ut samma kunskap, fast på olika sätt.
Funderade ett slag på om det verkligen finns ETT ultimat sätt att lära ut bråk. Och min slutgiltiga svar den kvällen  blev - att det finns perfekta stunder, när elever och lärare samspelar på samma plan och båda är villiga att nyfiket nosa på ämnet framför dem.
Men Kanske fungerar inte samma taktik på nästa klass eller samma klass, dagen efter.
Fånga dagen, ha många knep och trix i fickan. Tror att alla sätt att lära ut, fungerar i olika sammanhang. Hemligheten är nog bara att man själv har "olika" utlärningsknep i bakfickan.

Diskuterade "nödlösningar", för situationen när en elev "trotsar" och beter sig opassande som tex skriker, slåss, kastar saker etc.
Det omedelbara svaret från min vän var - ta eleven i armen och skicka ut dom, så gjorde mina lärare iaf.
      Är det en bra "nödlösning" ? Kan vi finna på en bättre?
Kan eleven som desperat söker uppmärksamhet, få komma fram till mig som lärare?
Få vara i centrum, känna sig delaktig och bli lite ställd?  Även vara en tillgång för mig som lärare, kanske har den eleven förmågan att trollbinda dom andra eleverna och få dom att vilja jobba mer aktivt?
Vi blir ofta som våra föräldrar, även om vi lika ofta förenkar det.
Men blir vi som våra gamla lärare?    Vilka egenskaper och tydliga märken har dom satt på oss?